Det är märkligt hur mycket man missar när man står mitt i naturen. Allt ser lugnt ut. Träd. Mark. Himlen. Men så skickar man upp en drönare – och plötsligt ser man att en hel glänta håller på att torka ut, att stormen faktiskt fällde tio träd, och att ett vattendrag ändrat riktning helt.
Drönare gör det möjligt att se landskapet som det faktiskt ser ut, inte som vi föreställer oss att det gör. Och det bästa? De stör inte. De flyger tyst, tar några bilder, lämnar inga spår, och berättar mer än timmar av promenader med kikare.
Miljöövervakning handlar ofta om att upptäcka förändring i tid. Med drönare får vi en chans att förstå naturens signaler innan de blir problem.
Och ibland är det bara skönt att få ett nytt perspektiv. Både bokstavligt och bildligt.
OBERON 
Lämna en kommentar